Sponsring – en framgångsfaktor för icke rumsrena ryttare
När pengarna blir viktigare än hästvälfärden Det är på allas
Ett normalt är suckar man kanske, kör ut de mögliga resterna och beställer en ny bal av sin höleverantör.
Ett år med torka kanske det inte är lika enkelt och tankarna går säkert till huruvida balen faktiskt var dålig när den levererades, om det var hål i plasten vid leverans (eller var det kanske katten…?) eller om hösilaget innehöll något som gjorde den mer mögelbenägen.
Vi vet också känslan av att hur mycket grovfoder vi än ger det där halvblodet så tycks den inte öka ett gram i vikt. Den äter upp hela sin fodergiva och tycks vara nöjd med det, men ändå ser den lite “kantig” ut…
Ett normalt år suckar vi kanske återigen och går ut på Facebook och letar upp en annons där det säljs hösilage med lite mer “tryck” i.
Ett år med torka är det kanske inte lika enkelt, för att säga omöjligt, att hitta högproteinfoder. Man får kanske nöja sig med det man får tag i och får lägga pengar på kraftfoder istället.
Allt detta tar naturligtvis en hel del tid och tankeverksamhet för att inte tala om oro.
Har man hästar som ska prestera så vill man att näringsbehovet är och förblir uppfyllt hela vintern igenom.
Detta är ju fantastiskt för de som säljer grovfoder!
Svenska producenter, bönder eller lantbrukare som det heter akademiskt, håller normalt sett hög standard på sitt grovfoder, åtminstone de som är registrerade foderproducenter och därmed har “lite koll” på sig och vad de producerar.
Det är också fantastiskt för de producenter som odlar i våra västerländska EU-länder där hästen prioriteras lika högt som här hemma i Sverige. Här hittar vi också de främsta europeiska stuterierna, uppfödarna, rasföreningarna, auktionerna m.m. där samtliga aktörer och hästägare uppvisar stor omsorg om sina hästar. Det absolut bästa fodret man kan hitta i Europa är odlat i Frankrike, Belgien och Nederländerna (Sverige är absolut inte sämre!) vilket ju inte är så konstigt egentligen då säsongen är längre här och våren kommer långt tidigare än hos oss i norr. Man har längre tid på sig att få fram kvalitetsmässigt grovfoder helt enkelt.
De som också tycker att det är fantastiskt med ett kilopris som är mer oviktigt än kvalitet är såklart höbedragarna, alltså de som säljer grovfoder som bäst lämpar sig på en täckodling (fast knappt ens det). Dessa aktörer kommer fram i dagsljus när det börjar flaggas för allvarlig brist på grovfoder, det vill säga kris.
Även aktörer som vilt importerar grovfoder, trots att de inte har en aning om vad de importerar florerar när det grovfoderkrisen är ett faktum.
“Det är jättefint hö, det är grönt och luktar gott och analysen är jättebra.” hör och läser vi dagligen. “Om analysen är bra, är höet bra” är också något vi fått till oss.
Är det verkligen så?
Detsamma gäller grovfoder, ett otränat öga ser kanske inte vad fodret verkligen innehåller. Bedragaren visar gärna upp bilder på fantastiskt grovfoder (oklart om det verkligen är det man får sedan) även om vissa misslyckas kapitalt då det redan på annonsbilden syns att balen är full med skräppor (hästar äter inte skräppor…ska väl tilläggas).
Har du koll på svenska och europeiska ogräs när du köper grovfoder? Om du inte har det, är du långt ifrån ensam.
Ogräsarten stånds känner de flesta till, åtminstone här i Skåne, hur denna kommit till Sverige och brett ut sig vet man inte säkert (det är osannolikt att det kommit med något foder iallafall då den är giftig) men en teori är att den följt med lastbilar och annat sedan Öresundsbron byggdes. Dock finns uppgifter om att den funnits här långt tidigare, så den åkte kanske båt…
Ogräs är oftast, med några undantag, inte farligt för hästen att äta (så länge det inte är giftigt och om de äter det vill säga) dock kan det bli en katastrof för de som odlar grödor av något slag.
En ogrässort som är riktigt lurig är renkavle, den är förvillande lik timotej och kan för ett otränat öga tas för att vara just timotej vilket ju är helt i sin ordning. Bonden som tar emot gödsel innehållande renkavle för att sprida på sina åkrar blir dock inte lika glad när han hittar renkavle i sin odling nästa år…
Ett av världens värsta ogräs lär vara hönshirsh, som uppges vara nästintill omöjligt att bekämpa om det får fäste påmarker där man odlar spannmål.
Detta handlar inte om att bönder är sura och ogina, utan att ogräs riskerar att förstöra skördar av livsmedel som ju faktiskt är viktigast av all odling på våra åkrar i Sverige. Vår odlingstid är så kort och vi behöver varje minut av sol, värme och hektar för att kunna förse vårt land med livsmedel.
Därför ska man inte köpa grovfoder av säljare som inte vet vad det är de säljer. Framförallt gäller det importörer av grovfoder som kanske inte heller är medvetna om att fodret de säljer innehåller svårbekämpat ogräs.
Men hur var det nu med påståendet att om analysen visar på bra värden så är grovfodret automatiskt bra? Mja, kanske inte riktigt. Möjligtvis för hästen så länge växten som analyserats inte är giftig, dock kan det återigen innebära att vi får in ogräs där vi inte vill ha ogräs. Grovfoderanalysen är alltså inte hela sanningen om ett bra grovfoder.
Man kan säga att vi gör alla kontroller man kan göra i dagsläget, plus några till.
Till att börja med säkerställer vi alltid att producenten är registrerad hos Jordbruksverket, detsamma gäller importfoder och där är det respektive lands jordbrukskontrollerande organ som står under EU-regelverket som gäller. Regelverket som reglerar foderhygien inom EU är (EG) nr 183/2005 vilket reglerar fastställande av krav för foderhygien. Regelverket i sin helhet finns här.
Foderproducenter skall vara registrerade med ett unikt anläggningsnummer, i Frankrike exempelvis är det organisationsnumret, i Sverige är det själva platsen som är registrerad med ett så kallat PPN-nummer, produktionsplatsnummer. Hittar du inte din foderproducent i registret över registrerade foderproducenter finns ingen möjlighet för myndigheterna att spåra eventuella smittor eller sjukdomar som kan orsakats av fodret. Se därför till att du handlar grovfoder av en registrerad foderproducent. EQuiCIBUS säljer ALDRIG grovfoder där producenten inte är registrerad, oavsett i vilket land foderproducenten finns. Som registrerad foderbutik är vi skyldiga att veta vart vårt grovfoder kommer från.
När vi har säkerställt att foderporducenten är registrerad kontrollerar vi så att fodret kan transporteras med en registrerad fodertransportör. En registrerad fodertransportör har krav på sig att transportera fodret under hygieniskt korrekta former och skiljt från ämnen som kan kontanimera grovfodret. Detta är oerhört viktigt då transportörer som inte är registrerade kanske inte känner till riskerna.
Låt oss ta ett exempel, en transportör skulle transportera ett parti småbalshö från en producent till ett stall ett par mil bort. Innan chauffören åkte för att lasta hö hade han kört ett par lastpallar från ett lager till ett annat där man haft problem med råttor under en längre tid. Råttgift hade därför lagts ut, bl.a. under pallar på lagret vilket gjorde att de truckar som användes för att köra på lastpallarna på lastbilen hade hjulen fulla med råttgift som föll av truckarna och ned på lastbilsgolvet. När pallarna lossats låg råttgiftet kvar på golvet i lastbilen och ingen tog någon notis om detta. Hade transportören varit registrerad hade denne följt de uppsatta hygieninstruktionerna för fodertransporter vilket tydligt instruerar transportören att noggrant rengöra lastbilsgolvet inför fodertransporten. Nu upptäcktes lyckligtvis råttgiftet innan småbalarna började lastas och man kunde avboka transportören då man även upptäckt att vederbörande inte var registrerad fodertransportör.
Som ett tredje steg efterfrågar vi ett foderprov från producenten om minst 500-1000 gram strån. Detta skickar vi dels på näringsanalys till någon av analyslabben (AgriLab, Eurofins, Optilab, Vidilab m.fl.) men även till vår växtexpert på SLU som får ta en titt på innehållet. Finns det spår av invasiva ogräsarter så ratas hela partiet och vi avstår försäljning naturligtvis, vi vågar inte riskera något då vi värnar om våra svenska jordbruksmarker. Ser provet bra ut, doftar hö/hösilage samt inte har några synliga tveksamheter skickas det även på hygienanalys där man bestämmer risken för mögelpåväxt. Grovfoder som ligger över gränsvärdet ratas helt.
Efter att ovanstående moment är utförda med tillfredsställande resultat gör vi ofta även ett besök hos producenten för att bekanta oss med denne och se vallodlingarna och hur de hanterar grovfodret på produktionsplatsen med egna ögon. Vi går även igenom med producenten vad det innebär att vara EQuiCIBUS-producent och hur våra garanti-åtaganden fungerar. Därefter skriver vi avtal med producenten som låter oss sälja grovfodret på våra auktioner, för producentens räkning.
På detta sätt sållar vi ut oseriösa aktörer redan i steg 2 då de allra flesta som säljer grovfoder där de inte vet något om innehållet är i de flesta fall inte registrerade foderproducenter. Inte är de registrerade foderbutiker eller lager heller och där bör man helt enkelt dra öronen åt sig.
Orkar man således inte själv göra alla dessa steg så är ett hett tips att vända sig till oss när det är dags för årets grovfoderinköp, vi hjälper mer än gärna till och bistår dig genom hela köpeprocessen!
Som bonus är vårt foderstatsprogram helt gratis dessutom, att använda för alla och är helt märkesoberoende.
Som pricken över i:et så är det hos oss även möjligt att handla mot faktura och om inte det skulle vara tillräckligt så kan vi nog ordna en delbetalning om det skulle knipa.
När pengarna blir viktigare än hästvälfärden Det är på allas
“Ärligt talat, vad är det som händer?” Det är beklämmande
Tillbaka Vanliga frågor och svar Vi får väldigt många frågor
EQuiCIBUS AB
Åkermans väg 1A
241 38 ESLÖV
+46 46 551 00
info@equicibus.se